Monsterknoe!

Min envisa lilla Gismo ger sig aldrig! Han ska alltid ut första rundan mellan 6-7 på morgonen. Oftast är det okay, jag är van efter sju år. Men i morse var det katastrof, jag var såååå trött och ville verkligen inte stiga upp ur sängen. - Måste du redan gubben? Kan vi inte vänta lite bara?
Och så somnade jag om, klockan var 05:55, underbart!! Sen blev jag väckt två gånger till så det var bara att masa sig upp ur sängen och på med kläder, solglasögon och hunden under armen etfersom fanskapet inte ens kan gå ner för trapporna själv! Det som sticker allra mest i ögonen på mig är att varenda morgon efter vi kommit in igen, springer han raka vägen tillbaks till sovrummet och lägger sig under täcket hos David och somnar om. Jag skulle aldrig kunna somna om igen efter jag väl stigit upp, så då sitter jag här igen som en idiot, som alla andra morgnar, med mitt mini damp och vet inte vad jag ska göra medan jag hör mina två favorit killar snarka ikapp inifrån andra rummet! Grattis!